Meny Stäng

Välkommen till Småströmmarna

Allra längst i söder i Hälsingland i Söderhamns kommun västra del är byn Småströmmarna belägen. Strax söder om byn går gränsen mot Gästrikland. Det här är i Ödmården som var gränsen mellan södra Sverige och Norrland sedan många hundratals år. Byn ligger i en dal fylld med vattendrag. Bergen som omsluter dalen är steniga. Det har inte varit lätt att via landvägen ta sig fram.

Genom Småströmmarna slingrar sig Strömån som börjar vid Näsfjärden i Tönnångersjön. På sin väg ner mot havet bildar den i byn två tjärnar och en sjö; Högtjärn, Flugan och Björkången. Vid vattnet har människor genom sekler brutit mark, odlat, jagat och fiskat. Redan på 1700-talet och kanske ännu tidigare var det här fäbodar till byn Tönnånger. Med stor sannolikhet fanns här bosättningar ännu tidigare.

Besluten på riksnivå om storskifte och om laga skifte har påverkat byns utveckling i gångna tider. Storskiftet på 1780-talet reglerade skogen men det var Laga skiftet som genomfördes på 1860-talet som är den största förändringen i byns historia. Då reglerades all mark. Minsta lilla område värderadess och sedan skiftades marken mellan gårdarna i Tönnånger och Älgnäs. Alla hade sin lilla del av den bästa jorden osv. Innan laga skiftet tillhörde marken byn Tönnånger. Alla byns gårdar fanns samlade i nuvarande Tönnånger. Utanvides kallade man ytterområdena och där fanns skogarna, fäbodarna, båtsmanstorpen och övriga torp. Det fanns i Småströmmarna två torp före laga skiftet. I hela Tönnånger/Älgnäs fanns ett 30-tal torp. Vid vattendragen fanns flera sågar och andra ”maskiner” som tröskverk mm. Alla gårdarna hade sina odlingar, ängar, betesmarker i små lotter spridda. Syftet med laga skiftet var att gårdarna skulle få sina ägor samlade i så få områden som möjligt. Jorden skulle användas mera effektivt för att ge mat och försörjning till den växande befolkningen. Det innebar att flera gårdar fick flytta ut från byn och Tönnånger blev tre byar; Småströmmarna, Tönnånger och Västby.

Skogens förändrade förutsättningar från 1840-talet skapade möjligheter. Från att tidigare varit kraftigt styrd av staten blev det möjligt att utveckla och förädla skogens resurser. Det kombinerat med industrialiseringen under 1800-talet innebar nya möjligheter att förädla råvarorna från skogen och flera familjer bosatte sig i Småströmmarna. Mera jord i dalen kring vattendragen odlades upp. Vägar kom så småningom att byggas genom Västby till Holmsveden och senare mot Älgnäs. Till Romsen i Gästrikland fanns väg så att barnen kunde gå i skolan i Småströmmarna. En tid gick också barnen i Småströmmarna i Romsens skola.

En by längst bort i socknen har fått strida för skola, vägar, elektricitet mm. Trots motgångar och nej har inte byn gett upp. När det har varit nej har man på olika sätt hittat lösningar. Så kommer det säkert att fortsätta i framtiden också. Landskapsgränsen mot Gästrikland har inte varit ett hinder för människor i byarna på Ödmården. Tillsammans har man hjälpts åt.

Idag finns här sex permanentboende hushåll och åtta fritidsboende hushåll.

By lever och kommer att leva vidare…..

Genom Småströmmarna slingrar sig Strömån som börjar vid Näsfjärden i Tönnångersjön.